Amats favoritalbum 2018 – Bubblare

Jag gjorde min första årsbästalista med min favoritmusik samma år som Obama valdes om, Putin blev president (igen), den där österrikiska snubben hoppade skydive från rymden, Whitney Houston dog, vi misslyckades med att stoppa Kony, folk blev besatta av ”Gangnam Style” och kapten Francesco Schettino orsakade historiens största förlisning när han körde det jättelika fartyget Costa Concordia på grund och sen flydde i en livbåt han påstod sig ha ramlat in i.

Det var 2012 och jag har sedan dess gjort en lista varje år, lite för att jag älskar listor, mest för att de senare är ganska kul att återvända till dem. Det blir som ett litet fönster in i vilken musik jag lyssnade på just då, och var jag befann mig i livet. Här hittar ni de gamla: 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017.

Det kommer en sån lista för 2018 också, innan året är slut. Men de sista dagarna här i december tänkte jag dela med mig av mina tio favoritalbum. Det har varit ett riktigt bra musikår, det största problemet har nästan varit att hänga med och orientera sig bland alla släpp. Här nedan är några av mina favoriter (utan inbördes ordning), som inte riktigt var tillräckligt bra för att komma in på topp-tio-listan:

royce.jpg

Royce Da 5’9 – Book of Ryan

Det finns en tanke om att rappity-rappers inte kan göra riktiga låtar. Och det finns goda skäl för det: många är exemplen på ordsmeder som kan rimma varje existerande ord men som inte kan skriva en refräng.

Med “Book of Ryan” visar dock Royce Da 5’9 att de två ytterligheterna går att kombinera. Albumet gör bland mycket annat upp med hans barndom, hans tidigare alkoholism och relationen till hans pappa. Hela tiden välproducerat och obekvämt ärligt. 20 år in i karriären är det hans bästa album hittills.

Bästa låtar: Cocaine, Dumb, Boblo Boat, Power, Caterpillar.

blAackpanher.jpg

Black Panther: The Album

Marvel måste ha en eloge för att de vågade ge kreativ kontroll över ”Black Panther”-soundtracket till TDE, världens just nu bästa skivbolag. För resultatet är en fantastisk förening av filmens känsla och teman med TDE:s fingertoppskänsla och kreativa muskler.

Kendrick Lamar leder en sällsam samling artister som tillsammans bjuder på rap, r’n’b och afrobeats som hör till årets bästa.

Bästa låtar: All The Stars, The Ways, I Am, Redemption, Big Shot, Pray For Me.

mariah-carey-caution.jpg

Mariah Carey – Caution

Det känns som att den legendariska Mariah Carey har varit uträknad mer än en gång de senaste decennierna. Jag minns när jag såg henne ha sin så kallade ”meltdown” på TRL 2001 – många trodde det var över för henne redan då.

Just därför är det så imponerande att hon 2018, nästan 50 år gammal, gör ännu en comeback med en av årets bättre skivor. Det låter modernt utan att låta som att hon försöker hoppa på de senaste trenderna.

Bästa låtar: GTFO, With You, Giving Me Life, Stay Long Love You.

jayrock.jpg

Jay Rock – Redemption

Jag har följt Jay Rock, från tidigare nämnda TDE, sedan 2011 när han släppte sin debut (med blytunga ”No Joke”). Sedan dess har han ett par ytterligare projekt utan att riktigt nå sin potential (”Money Trees Deuce” är en favorit tho).

Sommarens ”Redemption” var det första albumet där det kändes som att han fick ihop alla delar. Nostalgifri västkustsrapp som den borde låta 2018.

Bästa låtar: Win, Redemption, Wow Freestyle, Knock It Off, OSOM.

kalinwhite.jpg

Kalin White – would you still be there?

Vet nästan inget om Kalin White förutom att han är 23 år och att det här är hans första album. Förvånad att han inte verkar ha fått mer uppmärksamhet, för den har skivan är 13 spår av genomgående bra r’n’b som platsar bredvid de flesta av giganterna i genren. 

Bästa låtar: idc bout the club i just want you, more than just a fuck, lil freak, would you still be there?.

Nipsey Hussle Victory Lap.jpg

Nipsey Hussle – Victory Lap

Nipsey Hussle, en av hiphopens främsta do-it-yourself-förespråkare, har släppt tolv mixtapes sedan 2005, och byggt en lojal fanskara (det sägs exempelvis att Jay-Z köpte 100 ex av Nipseys ”Crenshaw”-mixtape för 100 dollar styck).

I februari 2018 kom äntligen albumdebuten. Väl värd väntan.

Bästa låtar: Double Up, Blue Laces 2, Loaded Bases, Real Big.

theweeknd.jpg

The Weeknd – ”My Dear Melancholy,”

Är det ett album eller en EP, vem vet nu för tiden? Efter att ha gått en lite ”gladare” och poppigare väg med 2016 års ”Star Boy” är det här dock definitivt en återgång till den mörka och smutsiga r’n’b som länge varit The Weeknds signum. Allt funkar på den här skivan, från hans vältrande i uppbrotten med Bella Hadid och Selena Gomez, till hans samarbete med den franske technoartisten Gesaffelstein. Enda minuset är att skivan är för kort.

Bästa låtar: Hurt You, Privilege, Call Out My Name.

styles-p-dime-bag-750x750.jpg

 Styles P – Dimebag

Har redan skrivit om Styles P:s senaste album här. Säger som jag sa då: det är så här bra gubbrap ska låta.

Bästa låtar: War N Peace, Never Fight An African, Time Machine, Couple Dollars.

Milky-Way-750x750.jpg

Bas – Milky Way

Sudan-amerikanska artisten Bas, signad på J. Coles skivbolag, avslutade sommaren med att släppa ett album som verkade flyga under radarn. ”Milky Way” är en somrig samling låtar som skiftar mellan rap och afrobeats – resultatet är ett projekt som inte låter som så mycket annat som släpptes 2018.

Bästa låtar: Front Desk, Spaceships + Rockets, Fragrance.

 

kali.jpg

Kali Uchis – Isolation

Upptäckte Kali Uchis rätt sent det här året, jag tror i ärlighetens namn att jag blandade ihop henne med typ Doja Cat innan (trots att de inte alls är lika). Det här är hennes första album och hon har redan jämförts med Amy Winehouse, vilket kanske är lite tidigt.

Men ”Isolation” är ändå en av årets höjdpunkter och jag tycker att hon har hittat sin egen lane i en överbefolkad r’n’b-värld. I hennes låtar hörs liksom allt från bossa nova och reggaeton till nollnolltalsneosoul och Bootsy Collins-funk.

Bästa låtar: Tyrant, Dead To Me, Killer, After The Storm.

migos.jpg

Migos – Culture II

Jag ska inte ljuga, jag hade totalt underskattat Migos innan de släppte 2017 års ”Culture”. Missförstå mig inte, jag hade självklart spelat ”Fight Night” och ”Versace” när jag dj:ade ute, men jag trodde inte de var kapabla att göra ett riktigt album. Men wow vad jag blev motbevisad, för ”Culture” var ett av förra årets absolut bästa album.
Det kändes som att de ville kapitalisera på sin plötsliga superstjärnestatus genom att släppa uppföljaren så snart som möjligt, och ”Culture II” kom i januari, nästan på dagen ett år efter ”Culture”.

Det visade sig vara lite väl snabbt. ”Culture II” är full av hits men hade tjänat på ett bättre redaktörande. Det finns absolut inget skäl för att den skulle vara ett dubbelalbum och flera av de 24 spåren borde ha strukits. Men som sagt, det råder ingen brist på låtar att spränga sina högtalare med. Hade den varit en enkelskiva hade den antagligen kvalat in på min topp-10-lista.

Bästa låtar: Made Men, Gang Gang, BBO, Work Hard, Stir Fry.

daytona.jpg

Pusha T – Daytona

En del av Kanyes skivor-med-bara-sju-spår-experiment från i somras. Det här är samma coke-rap vi har vant oss vid från Push, med några av de bättre beatsen Kanye har producerat på sistone. Men skivans främsta förtjänst är kanske att den blåste nytt liv i beefen med Drake, som vi sedan dess har skrattat mycket åt (bland annat här, här, här och här).

Pusha T har själv sagt att han hade tänkt sig albumet som en skiva med tio spår innan Kanye introducerade sin idé, och jag tror att ”Daytona” hade mått bra av ett par ytterligare låtar.

Bästa låtar: The Games We Play, Infrared, If You Know You Know.

reason.jpg

Reason – There You Have It

TDE:s senaste artist att släppa sin debut är den underskattade Reason (EJ att förväxla med den betydligt lamare Logic). Upptäckte den här skivan av en slump i september (visste inte vem han var när han var med på en av låtarna på tidigare nämnda ”Black Panther”-skivan) och har inte släppt den sedan dess. En av de mest lovande rapparna just nu, och den här skivan, som visar att storytelling fortfarande existerar inom rap, var riktigt nära att komma in på topp-10-listan.

Bästa låtar: Colored Dreams / Killers Pt. 2, Situations, Drive Slow / Taste Like Heaven.

MusikAmatComment