Antisvart diskriminering på arbetsmarknaden

Intervju_Foto-Mostphotos.jpg

Idag släppte Länsstyrelsen Stockholm en ny rapport – ”Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden”. I den framkommer bland annat att ”afrosvenskar behöver ha forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som övrig befolkning med en treårig eftergymnasial utbildning.”

Enligt rapporten ”har en afrosvensk i chefsposition endast runt 77 procent av den lön som en chef från den övriga befolkningen med motsvarande utbildningsnivå. En skillnad som syns oavsett om afrosvensken är född i Afrika eller född och uppvuxen i Sverige”
 
”Vi är inte helt förvånade över resultaten”, säger Länsstyrelsen i en kommentar. ”Siffrorna bekräftar den bild vi har fått i vårt arbete där hudfärg verkar spela en större roll än vad som återspeglas i arbetsgivarnas mångfalds- och inkluderingsarbete.”

Det här kommer så klart inte som en överraskning för någon av oss afrosvenskar som har vuxit upp/tillbringat tid här. Men det är intressanta siffror i ett land som anser sig vara färgblint. ”Jag ser inte färg” är en kommentar jag hört många gånger, speciellt från högerhåll, och Sverige är ett land som traditionellt är livrädd för så kallad jämlikhetsdata. Men den här typen av diskriminering hade naturligtvis inte kunnat existera i ett land där invånarna inte ser färg.

Jag skrev en text om det här för snart sex år sedan och debatten befinner sig i stort sett på samma plats som då. Tragiskt, för Sverige måste göra upp med fantasin om att vara färgblind innan vi kan komma till bukt med dessa frågor. Här är texten i sin helhet (ursprungligen publicerad i Nöjesguiden den 8 maj, 2013):

Ursäkta cheesy bild, men orkade inte leta fram någon bättre.

Ursäkta cheesy bild, men orkade inte leta fram någon bättre.

Jag har märkt av en växande trend på sistone, som gör mig väldigt konfunderad. Låt mig beskriva hur den ser ut:

Person A upplever att någonting är diskriminerande eller problematiskt ur en synvinkel som är kopplad till utseende, bakgrund eller klass. I sin beskrivning av problemet använder hen ”vit”, ”svart”, ”färg”, ”invandrare”, ”svensk” eller andra, i sammanhanget väsentliga, ord.

Person B ignorerar problemet Person A beskriver och fokuserar istället enbart på att Person A använde sig av ”vit”, ”svart”, ”färg”, ”invandrare” eller andra, i sammanhanget väsentliga, ord. Person B når slutsatsen att eftersom Person A använde sig av ord som påvisar skillnaden mellan människor är Person A rasist, fördomsfull eller alldeles för fixerad vid det som skiljer oss åt.

Eh…

Det här är en argumentationstaktik av växande popularitet där Person B menar att det är rasistiskt att prata om skillnader mellan människor, TROTS ATT DESSA SKILLNADER UTGÖR SJÄLVA GRUNDEN FÖR DISKRIMINERINGEN. De slår sig själva för bröstet, proklamerar ”jag är minsann färgblind” och förminskar i samma veva problematiken.

Låt mig förklara något. Innan jag dör skulle jag vilja uppleva en värld där hår- och hudfärg har lika lite betydelse som ögonfärg. Jag skulle vilja uppleva en värld där våra ögon kanske registrerar att människor ser olika ut, men att våra hjärnor sedan inte värderar dem olika. Jag skulle älska att slänga begrepp som ”svart”, ”vit”, ”etnisk tillhörighet” och ”ras” åt helvetet och nöja mig med att beskriva människor utifrån deras personlighet och värderingar. Kan någon på allvar mena att vi lever i en sådan värld idag?

Att vara färgblind är en lyx. Det betyder att du aldrig själv blivit diskriminerad på grund av ditt utseende, eller att du kanske bor i ett homogent område där ingen annan heller blivit det. Kul för dig! Blir du däremot, med jämna mellanrum, behandlad annorlunda baserat på vilken hår- eller hudfärg du har, kan DU vara hur färgblind du vill – det betyder fortfarande inte att omvärlden är det. JAG kan exempelvis välja att inte sätta olika värderingar i om en människa är svart, vit, blå, röd, lila. Men om ANDRA sätter en värdering i hur jag ser ut – hur ska jag förhålla mig? Får jag inte påpeka att världen jag möter ser annorlunda ut eftersom jag har ett utseende som inte stämmer överens med normen? Gör det MIG till rasist? Och nej, det här är ingen buhu-det-är-så-svårt-att-vara-blatte-i-Sverige-historia, jag är nyfiken på riktigt.

För som det ser ut 2013 har vi en rad problem som är direkt kopplade till diskriminering eller särbehandling. För att komma underfund med problemen, vilket de flesta av oss vill, MÅSTE vi kunna peka på vad det är som utgör grunden till själva diskrimineringen.

Att ”erkänna” att hudfärg finns och, ännu viktigare, har betydelse för hur (illa) vi behandlar varandra är därför INTE rasistisk. När du blir bemött på samma sätt, oavsett om du har rötter/kommer ifrån Asien, Afrika, Europa, Mellanöstern, Sydamerika, etcetera – väck mig. Väck mig så lovar jag att vara den första att slå mig för bröstet och säga ”jag är färgblind”.

Politickin', Real LifeAmatComment