Att nå toppen gör kraschlandningen värre

Player’s Tribune är en sajt som har funnits sedan 2014 och som i sin enklaste form går ut på att ge ett forum till atleter. Tanken är att de själva skriver artiklarna som fyller sajten (även om det så klart förekommer en hel del spökskrivande).

Den artikel som just nu toppar Player’s Tribune är en av sajtens hittills bästa. Den är skriven av Darius Miles, ett namn de flesta av oss som var besatta av basket på tidigt nollnolltal nog känner igen. Han var ett av basketvärldens största hopp, en fruktansvärt bra dunkare och en av mina favoriter. Hans medverkan i Nikes klassiska reklamfilm ”Freestyle” cementerade bara hans plats som en av de coolaste spelarna 2001.

Men skador och bakom-kulisserna-drama gjorde att han aldrig nådde sin potential. 27 år gammal platsade han inte längre i NBA, några år efter det gick han bankrutt.

Hans text handlar om hur det var att växa upp i East St. Louis, ett av USA:s värsta ghetton, till att som 18-åring bli draftad till NBA och få miljonkontrakt. Hur det var att bli kändis 2001, innan ligan hade fått alla sina program på plats som lär unga spelare hur de ska handskas med pengar, kvinnor och media. Men också hur det var att spela för den notoriska Los Angeles Clippers-ägaren Donald Sterling som åkte fast i en rasismhärva för några år sedan, och hur det är att bränna över 60 miljoner dollar, hamna i en djup depression och bli fast i samma keffa område man växte upp.  

Några utdrag: 

”In East St. Louis, nobody’s going to the gun range. I never went to a gun range in my life. When dudes shot their guns for target practice, they did it right in their backyard. I’m talking AR-15s with the 50-round clip. And no police are coming around. The police and the ambulances, they aren’t showing up until it’s all over. That’s the environment we came up in. We weren’t dumb enough to have dreams.” 

”People ask us about Sterling all the time, looking for crazy stories. But honestly, he wasn’t really around like that. Every once in a while, he would pop into the locker room outta nowhere with all his old-ass friends wearing mink coats and shit. We’d be buck-naked, changing, and he’d say wild-ass stuff, like, “Look at these boys! Look at my beautiful boys!” And we’d just be shooting each other looks like, “Yo! Duh fuuuuuuuuck?”

SportAmatComment